Polyimider kan klassificeras i två typer: kondensationspolymerisation och additionspolymerisation.
Kondensationspolyimider
Aromatiska polyimider av -kondensationstyp framställs genom att reagera aromatiska diaminer med aromatiska dianhydrider, aromatiska tetrakarboxylsyror eller aromatiska tetrakarboxylsyradialkylestrar. En nackdel med polyimider av kondensationstyp- är att syntesreaktionen utförs i hög-kokande-proton-känsliga lösningsmedel som dimetylformamid och N-metylpyrrolidon. Polyimidkompositer tillverkas vanligtvis med användning av prepregformningsprocesser. Dessa-högkokande-protonkänsliga-lösningsmedel är svåra att helt avdunsta under prepreg-beredning. Dessutom frigörs flyktiga ämnen under cykliseringen (imidiseringen) av polyaminsyra, vilket lätt skapar porer i kompositmaterialet, vilket gör det svårt att erhålla högkvalitativa-porfria kompositer. Därför används polyimider sällan som basharts för kompositmaterial och används huvudsakligen för att tillverka polyimidfilmer och -beläggningar.
Tillsats polyimider
Kondensationspolyimider har de ovan nämnda nackdelarna. För att övervinna dessa nackdelar har additionspolyimider utvecklats. För närvarande är de mest använda polybismaleimid och norbornen-terminerade polyimider. Dessa hartser är vanligtvis lågmolekylära polyimider med omättade ändgrupper och polymeriseras genom de omättade ändgrupperna under applicering.
① Polybismaleimid
Polybismaleimid bildas genom kondensationspolymerisation av maleinsyraanhydrid och aromatisk diamin. Jämfört med polyimider är dess prestanda jämförbar, men dess syntesprocess är enklare, efter-bearbetning är enklare och kostnaden är lägre, vilket gör det bekvämt att tillverka olika kompositmaterial. Den härdade produkten är emellertid relativt spröd.
② Norbornen-terminerade polyimidhartser: Bland dessa är den viktigaste en typ av PMR (för in-polymerisation av monomerreaktanter) som utvecklats av NASA Alves Research Center. Polyimidhartser av RMR-typ framställs genom att lösa upp monomerer såsom dialkylestrar av aromatiska tetrakarboxylsyror, aromatiska diaminer och monoalkylestrar av 5-norbornen-2,3-dikarboxylsyror i en alkohol (t.ex. metanol eller etanol), vilket skapar en lösning som direkt kan användas för att impregnera fibrer.
